Medlemsbrev på väg!

Veckan som gått har det varit mycket pappersgöra, årets sista medlemsbrev ska skrivas, klistras igen och skickas! En kul uppgift när det händer saker hela tiden, man vill skriva om allt men då skulle det bli många A4 sidor... nu blev det ett fullt med ny information.

Nästa vecka landar breven i medlemmarnas brevlådor och vi hoppas att lika många medlemmar stödjer oss år 2009 som ni gjorde 2008!

Vi volontärer och tisar önskar alla en trevlig helg!

Vi kan bli årets kattblogg 2008!!

Katthemmet kompis har ordnat en tävling om vem som kan bli årets kattblogg år 2008 och vi är en av de nominerade!! Hur kul är inte det!!

Gå gärna in och rösta på oss och läs gärna deras egen blogg, den är otroligt bra. Jag är där inne ofta och njuter av de roliga och goda nyheterna som sprids på deras sida.

Här hittar du dem, följ bara länken .. http://katthemmetkompis.blogg.se/?tmp=02213204

.. och ja, rösta på oss!! =)

Tass i förväg!

Jag blir adopterad!

För mer än ett år sedan ville ingen veta av mig eller mina syskon. Dagligen blev vi jagade av en annan sort på två ben, kallad människa, och ofta hade de långa hårda grejor med sig. Vad hade vi gjort? Vi var ju bara barn som blivit av med vår mamma.

Men en kall dag ändrades allt, vi blev hämtade och intryckta i en bur. Det gillade inte min syster, hon bet och revs men de gav sig inte, vi skulle in. Mamma hade ju berättat för oss att deras händer är farliga, och vi trodde ju henne så därför skulle vi skada så mycket som möjligt.

Hela resan hade vi livlig diskussion, jag och min syster, för vart skulle vi hamna? Tankarna gick varma men när vi väl var framme hade vi kommit till ett varmt, torrt ställe med god mat på golvet. Vi åt men hade ett öga på den konstiga rasen i hörnan.

Vår mamma satte grova spår i oss, vi var försiktiga från dag ett och inte låtit någon komma tillräckligt nära. Ibland kunde de få pilla på mig men det var på mina egna vilkor, ingen annans.

Efter ett tag fick jag flytta till nytt hem, de kallar det för stödhem, och där fick jag en ny stödmatte och en ny kompis .. en äldre men bestämd herre på 10 år. Idag har jag bott här i några månader och jag har börjat låta stödmatte komma närmare och närmare. Igår fick hon klia mig i öronen med en lång vit sak och även bära mig genom lägenheten. Jag vet!! Visst är jag duktig! Och mysigt är det, hennes händer är ju inte alls farliga.. varför har ingen berättat det för mig tidigare?

Och min nya kompis? Jo, han är rätt cool för att vara så gammal. Han kan vara lite gnällig som äldre herrar är, men jag bryr mig inte .. jag vet han tycker om mig trots allt!

Det bästa av det bästa är att hon idag nämde för mig att jag skulle få stanna, att hon trivs bra med mig och ska adoptera mig! Vad jag förstår är detta något bra, så jag njuter väl bara vidare och placerar mig i soffan bredvid min egen matte!

Tass från mig

//Vincent

Vi har fått en award!

För några dagar sedan fick vi en award från Viveka på Humlebacken, http://humlebacken.blogg.se/ . Det är till folk som älskar katter och det passade ju oss perfekt. Tack Viveka, jag blev jätteglad när jag fick höra att du gett denna till oss!!

Och klart ska jag ge den vidare ..

Först vill jag ge den till Katthemmet Kompis utanför Nybro, http://katthemmetkompis.blogg.se/ , deras blogg är bara för underbar!

Även till en nyligen startad förening i Malmö som vi samarbetar mycket med, FFK; Föreningen För Förvildade Katter, http://www.katt.cc/hem .

Får man lov att ge det till katthem utanför Sverige? Hmm.. ingen aning, men jag gör det ändå... Förra året var vi på studiebesök på ett katthem i Danmark, Inges Katthjem, http://www.inges-kattehjem.dk/#Inges-Kattehjem . Vi fick mycket tips och får det fortfarande så jag vill gärna ge detta till dem som hjälpt oss så mycket!

Hoppas ni får en bra helg ..

Tass från oss!

Nu är jag kastrerad!

Förra veckan tog stödmatte mig till veterinären, där blev jag kastrerad, vaccinerad, id-märkt och fick min spruta mot min sjukdom, Eosinofila Granulom Komplex. Det gjorde faktiskt inte ont för jag sov, men innan de sövde mig var jag inte glad. Stödmatte vet att jag inte tycker om transportburar, och ännu mindre att åka från mitt trygga hem, jag blir så nervös och ängslig. Så jag var rätt arg på henne, hade jag kunnat skulle hon fått en hälsning från min ena klo!

När jag vaknade trodde jag det värsta hänt, att de bara lämnat mig här. Men när en dam, som jag aldrig tidigare träffat, hämtade mig och bar in mig i ett annat rum så hörde jag stödmatte och jag blev så lättad. Jag försökte prata med henne och jag märkte på min stödis att även hon blev glad att se mig, hon log som hon brukar göra när jag pratar med henne.

Väl hemma sniffade jag på allt och kunde konstatera att allt var kvar som jag lämnade det.. eller som VI lämnade det. Matte hade t.om bäddat om och gjort det mysigt för min hemkomst, men jag ville inte mysa in mig i det utan skulle lägga mig under sängern. Jag var faktiskt fortfarande arg på stödmatte!

Idag mår jag bra, veterinären hade visst sagt att vi skött min sjukdom väl och att jag nu kommer få mindre utslag på kroppen .. yeay!

Tack alla för er insamling till mina sprutor, de har fått mig att bli den vackra dam jag är idag!

Mjau på er..

Salina

Nu är vi 12 veckor gamla!

Hej kattvänner..

Kommer ni ihåg oss? Vi är kattfamiljen som skulle dränkas om ingen tog hand om oss. Nu har jag och mina syskon fyllt 12 veckor och är redo för adoption.

Som alla andra kattungar är vi lekfulla och inte stilla många minuter, så just därför ser jag konstig ut på denna bilden. Inte ville jag sitta still! Varför skulle jag det, mina syskon höll ju på att brotta ner mamma och jag ville ju vara med!

Mjua på er...

//Pip

Avskjutning!

Ja, ni läste rätt. På detta koloniområde som jag bloggat om har en privatperson anlitat viltvårdsföreningen och de har nu i veckan tagit några katters liv.

Blir så arg, kan de inte lugna sig och låta föreningar som vill rädda katter göra sitt jobb?

Tack och lov var det inte något som styrelsen på kolonin gett tillåtelse till, så det kommer nog inte ske fler ggr. Blir så arg, det är ingen långsiktig lösning utan kommer bara hjälpa för tillfälligt. Okunskap bland folk, men jag hoppas nu att de inte kommer tillbaka!

Ikväll är det möte i vår förening med några nya volontärer, skönt när fler och fler vill ställa upp ideellt för de små katterna. Håll tummarna att vi kommer bli ännu större!

Tassen!