Att ha en kattmamma som väntar smått är inte alltid en solskenshistoria, det kan även gå väldigt galet. Många tror att det är en självklarhet och att allt kommer gå bra, men det är lika stor chans att det inte blir många överlevande. Kattmamman och de små kan båda ta skada av en förlossning, och det gäller att man är beredd att hjälpa till eller köra till veterinär.
Är kattmamman utan erfarenhet kan det gå trögt innan allt kommer igång med suttandet och slickandet av de små bebbarna. Vår kattmamma Selmas förlossning blev tyvärr ingen solskenshistoria.. =(
När stödhemmet vaknade igår morse hade det hänt saker i Selmas lilla låda. Hon hade under natten fött fram 3 st små gråa kattungar, men tyvärr överlevde enbart 2 st. Under morgonen och eftermiddagen födde hon fram ytterligare 4 små gråa pälsbollar, men hur mycket hon än slickade dem så tog de aldrig något andetag. En av dem fick vi dra bort hinnan på, för hon började i helt fel ände.. lilla Selma.
Under hela hennes förlossning försökte vi få dem att dia men enbart en av ungarna tog spenan, den andra orkade inte riktigt. Mannen i stödhemmet cyklade direkt till apoteket och handlade flaska och ersättning, sedan fick vi ge dem lite i taget så krafterna kom tillbaka. Och det hjälpte, efter en stund började båda kravla på Selmas mage och leta efter spenar. En lättnad gick genom rummet samtidigt som Selma fortsatte sina krystvärkar.. =(
Efter en jobbig förlossning låg båda och diade, men Selma verkade inte så intresserad av dem. Hon höll dem inte varma utan vände ofta ryggen till. Kanske var hon trött efter en lång och jobbig förlossning, eller kanske var de så svaga att hon stötte bort dem. Får hoppas att hon snart tar dem till sig, tack vare att stödhemmet håller skift så de förblir varma och får mat i sig. Stor eloge till dessa människor, de kämpar tappert med Selma och hennes små grå!
De fyra som inte klarade sig begravdes på gården under en fin buske. Med lite stenar smyckade vi graven och vi håller nu tummarna på att de inte blir uppgrävda..
R.I.P
( vi har än inte några namn på de som inte klarade sig, men kommer snart uppdatera igen..)
Kram och tass från oss alla...
Hela veckan har vi förberett inför dagarna på Ribersborg. Varje år är det hund och hästshow nere på ribersborg och även detta året har de bjudit in oss. Ett bra tillfälle att sprida information om katternas status i samhället och även sälja kattleksaker och annat som går till föreningens katter.
I helgen som varit fick jag vara kattpassare till 2 av föreningens katter. Stödhemmet skulle åka bort och eftersom katterna har upplevt sådant trauma så ville vi inte flytta dem, utan jag gick dit och höll dem sällskap. 
Nu har vi tre kattmammor inne i föreningen, och de har alla fått sina underbart söta små ungar. Ingen av dessa kattmammor har haft ett hem utan har bott i områden där de kunnat få mat. Tack vare stödhem kunde vi ta in dem och låta dem föda inne, vilket var tur eftersom vädret skiftade som det gjorde. Regn och blåst de närmsta dagarna, och då hade det blivit svårt för dem att ta hand om sina små. 
Att ha en kattmamma som väntar smått är inte alltid en solskenshistoria, det kan även gå väldigt galet. Många tror att det är en självklarhet och att allt kommer gå bra, men det är lika stor chans att det inte blir många överlevande. Kattmamman och de små kan båda ta skada av en förlossning, och det gäller att man är beredd att hjälpa till eller köra till veterinär.
Jag och Cecilia har varit på kattjakt! En katt smet när den skulle tas från en bur till en annan och vi ställde upp och hjälpte till med sökandet. Katten tillhör ej vår förening, men ju fler som letar och lappar området ju större chans är det.
I förra veckan tog vi in en liten söt dräktig hona. Hon har matats en tid på samma plats men nu har hon börjat bli tjockare och tjockare ... hon väntar nämligen smått. 
