Syskonkärlek!

Natten gick bra,de sov igenom den men pep när det var toabesök :) gick upp vart tredje timme och gav dem vätska. Grabben är fortfarande dålig men veterinären bad mig avvakta en vecka.. Han måste bara klara sig!

Några timmar efter ankomsten

Nu har jag haft dessa små tisungar hos mig i några timmar och det verkar lovande. Lilltjejen var i stort sett som död, hon rörde inte en muskel. Lillgrabben var mer pigg, han rörde sig iallafall men var verkligen medtagen.


.. hon var helt livlös..endast hennes små andetag höll mig vid hopp =(



När de anlände satte mig direkt ner på golvet med mitt lilla kitt; vätskeersättning, vatten och honung, sprutor och mat från djursjukhuset som ska ge kisarna extra näring. Maten går att blanda ihop med vatten och därför lätt att ge i spruta. Tack och lov har jag en underbar son som är lätt att underhålla, leksaker på golvet höll honom sysselsatt!! Annars hade det blivit svårt.. =)



Tjejen rörde sig inte, men hon andades. Jag fick ner rätt mycket vätska i henne och till sist efter några timmar började hon småsutta på sprutan.. jag hoppade glädjeskutt. Tack och lov var killen inte lika dåligt medtagen, men han är svag. Att ge honom vätska är svårare, men jag tror han har någon form av lunginflammation, men jag kämpar fortfarande med honom. Imorgon ska jag ringa veterinären som tog hand om dem idag och fråga om diagnosen.. han skulle ringt mig när stödhemmet körde där ifrån, men han har nog haft fullt upp.



Nu är tjejen piggare, hon kravlar runt och har t,om ätit vanlig mat från tallriken... hennes bror är fortfarande väldigt svag. Men det blir inte sämre, så jag avvaktar tills imorgon och ser. Det blir en vaken natt med småttingarna, som att vara småbarnsmamma igen.. =)

Nu är det dags för ny omgång vätska.. uppdaterar nytt imorgon...

Vi mår inte Så bra..

Förkylda,undernärda och uttorkade kom vi till föreningen. Trots veterinärbesök blev vi inte bättre,så vi fick åka tillbaka igen. Nu ligger vi i handdukar och får vätska och näring via spruta..håll tummarna för oss, vi är väldigt medtagna.. Tass från oss

Efter 5 kvällar...

.. hade vi fått in 2 kattfamiljer! Envisa, som synden, är vi alla 3 så vi trotsade väder och mörker, vi satt kvar tills vi inte kunde se 2 cm framför näsan. Värt all tid, kul hade vi eftersom man pratar om ALLT vid sådana här tillfällen.


... det fanns en hel del iggekottar på plats, Cecilia kallar dem Åke.. =) Kan ni gissa hur många ggr dessa traskade in i fällan??



.. fin utsikt hade vi iallafall...

Kattmamman Annie var en riktig försiktig tise, hon kollade av området en bra stund innan hon ropade på sina små. Ena kvällen fick vi in en av hennes små ungar, de andra tillsammans med mamman sprang långt bort. Kvällen efter fick vi in hennes två syskon, men Annie hann precis ut genom fällan när den slog igen. Men skam den som ger sig, även hon fastnade i fällan efter kväll nr 5...




... under tiden man väntar får man ta med sig lite föreningsjobb, planera de kommande månaderna.. =)


Myggbiten och trött ( eftersom det blev riktigt sena kvällar/nätter) men vad gör man inte för de små! Jag hatar småkryp, spindlar och mörker men har nog kommit en bra bit på vägen att komma över min rädsla.. det gick ju inte att undvika faran dessa kvällar.



... äntligen!!

Nu är de båda kattmammorna kastrerade, vaccinerade, id märkta och behandlade med stronghold... snart kommer de återförenas med sina ungar i ett stödhem.. kan inte bli ett bättre liv.


Mjau från oss

Envis kattfamilj

Det är dags att få in en av de sista kattfamiljerna på kolonin.Maria och jag kände att det kommer gå bra,det var innan vi blev totalt nerstuckna av mygg. Idag fortsätter sökandet.. Känner på mig att det blir fångst!

Veterinären nästa!

Nu är det dags för mig och mina två tjejkompisar att besöka veterinären. Ni ser mig inte,jag har lagt mig tillrätta för att sova.. Älskar åka bil! De viskar och tisslar så jag tror det är dags för kastrering..:( ses i dimman.. Mjau Baltazar

Nu är vi på väg.. Igen.

Wilma ska byta stödhem,lilltjejen med det glada humöret. Hon har pratat med oss hela vägen,Eva och jag har verkligen inte haft det tråkigt i bilen :) Mjau från Wilma