När bilen körde in på gårdsplanen gömde jag mig bland nerhuggna träd och buskar. Vänliga röster hördes och ljudet av en burk som öppnades ekade på gården. Det var då hungern tog över.
Innan jag själv hann säga mjau stod jag nedanför benen på de tvåbenta,skrikandes ända från tassarna på mat. Ge mig nu! De satte sig ner och klappade mig,vänligt och mjukt samtidigt som de la ut lite mat. Jag åt upp varenda smula som kom ut från burken. Jag hörde en smäll men brydde mig inte,det fanns ju mat! Jag tittade upp i regnet på de tvåbenta,blöt och hungrig,och undrade varför det inte fanns mer mat. Att jag var fångad och instängd i en fälla brydde jag mig inte om.. Jag var hungrig!
Nu har jag varit hos veterinären och fått sova inne i värmen sedan dess. Mitt gamla hem är ett minne blott,nu får jag sova inne på en torr bädd och mysa med stödmatte!!
Mjau från Shanti
