Morfar blev ca 18 år ..

Under två somrar har vi försökt tömma en koloni på katter, men det kommer nya hela tiden. I en av kolonistugorna har det funnits en hankatt som funnits där i ca 18 år. Han har skyddat sitt revir väl, det syns på hans öron och ärade ansikte, men ändå har han låtit andra katter dela skydd och mat med honom under alla dessa år.

En dag såg koloniägarna honom kräka blod och det kom mycket slem ur hans mun. Han ville inte äta så mycket utan såg mest ledsen ut. Dagen efter tog de med sig en bur, han gick självmant in trots att han varit vildkatt hela sitt liv. Morfar kände väl att hans tid var inne, han har levt och vakat över Elinelund i nästan 18 år men nu tog det slut. Veterinären tittade på honom och förklarade att hans kropp gett upp, det var dags för Morfar att somna in. Utan problem fick de ta i honom och ge honom sprutan, han låg och tittade och efter några minuter slutade hjärtat att slå. Morfar kom till katthimlen, där kan han fortsätta att vaka över sina honor men nu slipper han både blåst och regn.

.. hans trygghet, koloniägarna ...

Morfar är saknad av många, det var en fin katt som dessvärre inte ville komma in i värmen. Han trivdes på kolonin .. det var hans hem och dagligen fick han vård, mat och tillsyn.

Tänker på dig ... vila i fred ...

( Ska tillägga att koloniägarna hade byggt om ett blomsterland åt katterna. De har vatten och mat och mjuka varma kojjor att krypa in i. Morfar var en av dem som bodde inne i en av kojjorna. Detta är katterna som vi har skrivit om tidigare, både i blogg och på hemsidan då vi sålde våra julkort. )

God Jul!

År 2008 är snart över och vi tackar alla som stöttat oss under detta året.

Vi vill önska alla en riktigt God Jul !

Kram från oss i föreningen och alla våra kisar....

Ursäkta uppehållet...

Bloggen har varit tyst ett tag, och anledningen har inte varit torka på kattfronten. Istället har vi fått en ny medlem i Rädda Katten och jag som bloggar har blivit mamma.

Nu har våra rutiner börjat komma igång så jag kommer snart ta upp bloggandet igen.

Ses snart igen!!

Medlemsbrev på väg!

Veckan som gått har det varit mycket pappersgöra, årets sista medlemsbrev ska skrivas, klistras igen och skickas! En kul uppgift när det händer saker hela tiden, man vill skriva om allt men då skulle det bli många A4 sidor... nu blev det ett fullt med ny information.

Nästa vecka landar breven i medlemmarnas brevlådor och vi hoppas att lika många medlemmar stödjer oss år 2009 som ni gjorde 2008!

Vi volontärer och tisar önskar alla en trevlig helg!

Vi kan bli årets kattblogg 2008!!

Katthemmet kompis har ordnat en tävling om vem som kan bli årets kattblogg år 2008 och vi är en av de nominerade!! Hur kul är inte det!!

Gå gärna in och rösta på oss och läs gärna deras egen blogg, den är otroligt bra. Jag är där inne ofta och njuter av de roliga och goda nyheterna som sprids på deras sida.

Här hittar du dem, följ bara länken .. http://katthemmetkompis.blogg.se/?tmp=02213204

.. och ja, rösta på oss!! =)

Tass i förväg!

Jag blir adopterad!

För mer än ett år sedan ville ingen veta av mig eller mina syskon. Dagligen blev vi jagade av en annan sort på två ben, kallad människa, och ofta hade de långa hårda grejor med sig. Vad hade vi gjort? Vi var ju bara barn som blivit av med vår mamma.

Men en kall dag ändrades allt, vi blev hämtade och intryckta i en bur. Det gillade inte min syster, hon bet och revs men de gav sig inte, vi skulle in. Mamma hade ju berättat för oss att deras händer är farliga, och vi trodde ju henne så därför skulle vi skada så mycket som möjligt.

Hela resan hade vi livlig diskussion, jag och min syster, för vart skulle vi hamna? Tankarna gick varma men när vi väl var framme hade vi kommit till ett varmt, torrt ställe med god mat på golvet. Vi åt men hade ett öga på den konstiga rasen i hörnan.

Vår mamma satte grova spår i oss, vi var försiktiga från dag ett och inte låtit någon komma tillräckligt nära. Ibland kunde de få pilla på mig men det var på mina egna vilkor, ingen annans.

Efter ett tag fick jag flytta till nytt hem, de kallar det för stödhem, och där fick jag en ny stödmatte och en ny kompis .. en äldre men bestämd herre på 10 år. Idag har jag bott här i några månader och jag har börjat låta stödmatte komma närmare och närmare. Igår fick hon klia mig i öronen med en lång vit sak och även bära mig genom lägenheten. Jag vet!! Visst är jag duktig! Och mysigt är det, hennes händer är ju inte alls farliga.. varför har ingen berättat det för mig tidigare?

Och min nya kompis? Jo, han är rätt cool för att vara så gammal. Han kan vara lite gnällig som äldre herrar är, men jag bryr mig inte .. jag vet han tycker om mig trots allt!

Det bästa av det bästa är att hon idag nämde för mig att jag skulle få stanna, att hon trivs bra med mig och ska adoptera mig! Vad jag förstår är detta något bra, så jag njuter väl bara vidare och placerar mig i soffan bredvid min egen matte!

Tass från mig

//Vincent