Julkorten har kommit!

Våra julkort har kommit och vi är i full gång med att skicka ut till de som beställt. Det är inte för sent, så beställd du oxå!

Hur du beställer kan du kolla längre ner i bloggen eller gå in på vår hemsida: http://raddakatten.se/webshopny.html

Insamling till minnet av Dexter!

Dexter hittades vid 5 veckors ålder i motorhuven på en bil. Han var en liten kämpe som snabbt bestämde sig för att människor var kanon! Den här underbara lilla kattungen fick en bra start på livet tillsammans med sin bästa kompis Wilda.
Tyvärr tog livet snart en fruktansvärd vändning för lilla Dexter. Den 20 november i år insjuknade Dexter och dagen därpå fick vi åka med honom till djursjukhusets akutmottagning. Dexter skrevs in för natten och läget var kritiskt. Efter ett dygn kunde läkarna fortfarande inte fastställa vad felet var, under tiden blev lilla Dexter sämre.

I det läget när veterinären ringer med beskedet att Dexter inte blivit bättre, men inte heller sämre, men att läget är illa nog för att något måste göras ställs man alltid in för ett svårt val.
I en ideell förening finns det inte pengar för att bekosta ett veterinärsbesök på 10.000 kr. Men att låta pengar avgöra om ett litet liv ska få chansen eller inte är ett beslut ingen vill ta.

Efter ett dygn var Dexters nota hos veterinären skyhög, men vi beslöt oss för att ge honom ett dygn till. Och vi hoppades så innerligt att vi skulle få honom på benen igen.
Bara en timme senare ringde veterinären med det hemska beskedet om att Dexters liv inte skulle gå att rädda, att det var för plågsamt att hålla honom vid liv och bad om att få låta honom somna in.

Vi vill nu starta en insamling till minnet av vår älskade Dexter så att vi i framtiden ska kunna ge våra katter chansen till den medicinska vård som krävs, när den krävs.

Hjälp oss att hjälpa katterna,
skänk ett bidrag till vårt Plusgiro 302628-3 och märk det med Dexter.
Alla bidrag är behövda, stora som små.

Tack för ditt stöd.

Vila i frid älskade lilla Dexter.

Julkort 2010

Äntligen har våra julkort kommit! Helt underbara motiv av katter som har haft det svårt sin första tid i livet men nu lever de i stödhem eller permanenta hem.

Stöd oss genom att köpa några och skicka till dina nära och kära. Beställ julkorten nu, så har du dem i brevlådan till första advent!

10 julkort för 55 kr

20 julkort för 105 kr

30 julkort för 150 kr

Glöm inte att meddela oss adressen dit du vill att julkorten ska skickas och om du önskar ett särskilt motiv. I år pryder kattungarna Rocky, Chanel och Love våra julkort.

Eftersom vi är en ideell förening behöver vi ha din betalning innan vi kan skicka ut julkorten, vårt pg är 302628-3. Ange ditt namn och antal julkort så vet vår kassör vad din betalning anser!Du gör din beställning till mejladress: malin@raddakatten.se

Dexters bilresa hem.

Okej. Ibland händer saker som rör mig något otroligt.

När jag känner hur hjärtat studsa hela vägen upp i halsgropen

för att sen med en smäll falla till marken av lättnad.

Och den här dagen på golfbanan var just ett sådant tillfälle.

Jag skulle hjälpa till vid Q Scrambles stora golftävling.

Så vid hål 17 hade dom slagit upp ett stort tält där jag skulle

dela ut mat, dricka och kakor till dom tävlande.

Ungefär 50 meter från stugan låg en liten kiosk som inte

användes nu efter säsongen, men jag hade fått nycklarna till

den för att kunna uttnytja elen som fanns där.

När jag gick upp mot stugan efter att säkringen gått för femtioelfte gången fick jag syn på tre par ögon som stirrade på mig under trappan.

Tripp trapp trull. Där satt tre små kattungar. Inte små, men inte stora. Otroligt vackert tigrerade alltihopa, med den ena märkligare täckning än den andra. Stora gula ögon. Och förväntansfulla blickar.

När jag satte mig på huk för att med min prata-med-katter-pipröst locka fram dom kom alla gladeligen skuttandes.

Jag ringde genast några samtal för att berätta om mitt fynd.

Det tog bara sekunder innan elektrikerns bil rullade ut från skogen och upp mot kiosken på banan. Han parkerade med motorhuven bara två meter från stugans dörr. Mellan stugan och bilen satt jag på huk. Jag frågade om katterna och han berättade att dom tillhörde

golfbanan. Han berättade också att det var vildkatter och inte tamkatter så det skulle inte bli några problem för dem att klara sig över vintern.

Suck. Typiskt... Jag fnös och sa att vi skulle försöka fånga in dom, ändå.

Men när jag satt där på huk hörde jag ett pip, och ett till, och massa pip som kom från bilen. Jag började krypa på marken runt bilen för att se om en fjärde kattunge satt där på lur. Men inget. Jag fortsatte, tittade in i fäljarna, bakom, över och under. Överallt! Ingen katt. Bara pip.

Elektrikerns kollega kom ut och innan jag ens hann berätta böjde han sig också ner för att leta. Vi kröp runt som två idioter. Tillslut kom elektrikern, han rynkade ögonbrynen och sa sedan orörd "jag kanske har kört över en som fastnat mellan hjulet och bilen" Och började känna och jag ville inte se, så jag vände ryggen till. Men inget där heller.

Han öppnade tillslut förardörren och drog i spaken som öppnade motorhuven. Och där, fastklämd mellan motorn och kylarn, låg en liten liten kattunde, inte ens en fjärdedels så stor som dom tre jag funnit under stugan. Han skrek och pep och försökte ta sig loss. Jag kastade mig fram och fick tag i nackskinnet, värmen från motorn gjorde att jag snabbt fick dra upp den lilla krabaten. Mitt hjärta hoppade hela vägen upp i halsgropen när jag tryckte honom mot mitt bröst och sprang ner mot tältet för att kyla ner honom eller bädda ner honom eller blöta ner honom. Jag visste faktiskt inte vad jag skulle göra.

När jag kom in i tältet satte jag mig på en stol för att se hur illa det var. Men hur jag än vred och vände hittatde jag inga sår, inga brännmärken, inte en enda skråma. Han bara tittade på mig med sina stora blå ögon och pep till igen. Det var då mitt hjärta av lättnad dunsade ner i marken.

Lille lille Dexter.

Dexter hade klättrat upp i motorhuven hemma hos elektrikern på hans gård, och sen åkt hela vägen till Eslöv GK för att bli funnen av mig. Och inget gör mig så glad som att veta att jag var där. Tänk om elektrikern hittat honom först? Och bara lämnat honom där i skogen. För, "katter klarar ju sig trots allt själva"... Morr.

Dexter och jag hade två timmar tillsammans på klubben innan han hämtades för att lämnas hos Madde för omhändertagning. Alla golfspelare som kom för fika var mycket facinerade av den lilla kattungen och hans historia.

Dexter rörde mig. Och jag är glad att Dexter valde att vara med på golftävlingen. Hole in one för oss min vän!

Delton och Elton får en ärlig chans.

Delton uppe och Elton nere.

Malins historia:

Jag åkte till Flyttmäster här om dagen för ett privat ärende. När jag kom fram var det första jag fick syn på två små hårbollar intill huset bredvid Entrén. Ingen av personalen visste vart kattungarna hade kommit ifrån, bara att dom hade suttit där sedan morgonen.

Båda två var väldigt svaga. När jag böjde mig fram för att lyfta upp den ena var allt han kunde åstadkomma ett litet kliv för att sen falla till marken igen. Jag åkte direkt för att hämta nödkittet: Mat och bur.


Elton och Delton, som dom idag heter, kördes raka vägen till Veterinären för undersökning. Det förekom inga protester när jag lutsade in dom i kattburen, och väl inne åt dom med stor aptit upp maten jag lämnat där.
Efter två dagar fick dom lämna Väterinären med diagnos: kraftig Kattsnuva. Vilket var en stor lättnad, nu visste vi att dom skulle bli bättre!
Jag plockade ut medicin på apoteket och körde vidare till en av våra volentärer som skulle passa dom över natten, för att sen lämna vidare dom till sitt akuthem. På plats tvättade vi deras ögon och fötter, gav dom mat och medicin och bäddade iordning i badrummet. Nu skulle allt bli bra...

Sabinas historia:

När Malin hade lämnat katterna och åkt hem satte jag mig i badrummet som sällskap. Elton, som var piggast och friskast, satt i ett hörn och tvättade magen noga och länge, Delton låg bara på sin filt och sov. Jag klappade dom och gav dom mat och åkte vidare till jobb.
När jag kom hem den kvällen och öppnade dörren var allt jag kunde se en hög av päls som sussade sött. Det var svårt att se vilka svansar och ben som tillhörde vem men skönt att se att syskonkärleken fanns där. Jag tvättade av ögonen på båda och släckte för natten...

Dagen efter skulle dom båda flyttas till mina vänner som skulle agera akuthem. När vi kom fram och hade spärrat av köket och lagt ut alla filtar och fyllt alla skålar så öppnade vi buren. Elton var först fram. Nosade och såg redan mycket piggare ut. Strax efter kom Delton vaggandes och lite ostadig på benen.

Det var skönt att se att dom trivdes direkt. Elton gjorde efter bara fem minuter en attack mot handduken på golvet och rullade runt som om det inte fanns någon morgondag! Han bet och klöste för att sen plötsligt studsa upp på tårna med ryggen krökt som en ostbåge beredd för nästa attack!
Delton tog det hela med lite mer eftertanke, han kollade in läget, försäkrade sig om vart maten fanns och klättrade sen upp på den öppna kattburen för en bredare sikt över rummet.

Elton och Delton blir för varje dag bättre. Att brottas i täcket på golvet i köket är en viktig del av vardagen precis som andra små rutiner: Sova i en hög, äta tills man storknar och jaga hårsnodden som Elton vunnit i en strid mot Matte Frida.

Förhoppningsvis hittar vi snart ett bra permanent hem till Delton och Elton, där dom kan växa upp och få precis allt det som en liten katt behöver, för att må som en liten katt förtjänar: Kärlek.

Svårt hålla räkningen...

Nu börjar det bli svårt att hålla räkningen på antal katter i Lilla Alstad, och ännu svårare att hålla koll på hur många som finns kvar. Vi har lyckats få in tisar vid varje tillfälle men nu blir det svårare och svårare. Katterna som finns kvar är tack och lov i bättre skick, men de är svårare för oss att få in. Att kartlägga dem är ingen lek, de springer mellan olika gårdar och för att göra det extra svårt för oss är de alla nästan identiska.

Den lilla vita som vägrar gå in i fällan...

Idag fick två av tisarna somna in, de var väldigt sjuka och hade kraftiga njurfel, förstorade tarmar och lever. Och hur mycket vi än förbereder oss på att det kan bli en insomning så tar det otroligt på oss, varje katt får en speciell plats i vårt hjärta.

... Hugo satt lugnt och fint i fällan när vi kom fram, han orkade inte göra så mycket motstånd.

Vi har fått lyckan att få in en ny volontär i föreningen, Linda. Tack vare henne har dessa katter fått ett värdigt slut och de som gått att rädda kommer få en ny chans. Alla hennes timmar ute på tomten har gjort att katter fångats in och sedan kunnat köras till veterinären morgonen efter för en undersökning. Utan hennes insats och pojkvännens tålamod hade detta aldrig gått att genomföra. Tack Linda för att du ger katterna så mycket!

Och även tack till alla andra som hjälper till på plats, era insatser är otroligt viktiga! Ni har oxå en viktig roll i detta projekt, det är ni som ser till att katterna fångas in.

Tass till er alla för ert arbete!

Ytterligare en kväll vid fällan

En av sjuklingarna långt inne i en buske...


Igår var vi ute och försökte fånga in fler katter. Vädret var mildare än tidigare, nästan lite somrigt, och vi hoppades på en bra kväll med minst 4 katter. Men när solen passerat trädkronorna började det bli kallt och kyligt.


Sanibell, en ung kattmamma, försöker klia bort ohyran.


Vi såg katter lite varstans på tomten, även nya som vi inte sett tidigare. Även dessa såg sjuka ut. Precis efter att första katten trillat in i fällan var veterinären på plats för att hjälpa oss redan där för att katterna ska slippa bilfärd och stress.



Hugo är en av dem vi velat ha in tidigt, igår hamnade han i fällan...


Hugo blev den första som lät hungern ta över och hamnade i fällan. Killen hade varit så hungrig att han fortsatte att äta upp resterna inne i fallan trots att han var instängd, det är väldigt ovanligt. Anna -Karin sövde honom på plats och såg direkt hur allvarligt sjuk killen var. Hugo andades tungt och rossligt, kunde knappt se något och hade en svullnad på sin nos. Hugo fick somna in på plats av veterinär.



En väldigt sjuk och nersövd Hugo


Samtidigt som vi gav Hugo ett sista farväl slog fällan igen. Kise nummer två var en liten hona som var arg som ett bi! Evelina fräste, spottade och gjorde utfall mot oss men att få henne att gå in i klämburen var inga problem och då kunde vi även söva henne. Även hennes test visade positivt på FIV och fick somna in på plats.



Anna-Karin tar blodprov på Evelina



En nogrann undersökning görs under tiden Evelina är nersövd.


Efter fem timmar på plats körde vi hemåt, tysta och fundersamma. Att få gå igenom detta elände gång på gång tar på en otroligt mycket på oss allihop. Det känns jobbigt att lämna kvar kisarna som behöver vård men vi kan inte göra så mycket mer just den kvällen, utan får återkomma igen väldigt snart.

Veterinärvård för kisarna på gården kommer kosta föreningen en hel del så alla gårvor, små eller stora, tar vi tacksamt emot. Vårt plusgironummer är 302628-3 och glöm inte märka betalningen med "veterinärvård L-A" ,

http://raddakatten.se/insamlingny.html

En artikel i tidningen

Sist vi var ute för att fånga in fler sjuka katter kom tidningen dit och gjorde ett reportage. Detta är med i dagens tidning, läs gärna om det här.

http://www.sydsvenskan.se/omkretsen/article870727/Katter-avlivas-efter-utbrott-av-kattaids.html

Mysiga krypin!

Nu äntligen har vi börjat närma oss slutet hos bonden utanför Eslöv. Sadelkammaren som ska bli hem till de mest förvildade katterna har nu fått ett ansiktslyft. Med reglar, brädor, friggolit, hammare, hönsnät, såg och spik entrade vi sadelkammaren efter lunch.

Tack till Jonas och Patrik på Malmö Byggcenter som bidrog med material och byggde bäddarna till oss. De såg till att allt sitter ordentligt fast så att kisarna kan busa omkring rejält.

Jonas och Patrik fixar dörren...

Efter ca 3 timmar var vi klara, då hade vi städat ur ordentligt, satt hönsnät för dörren och fönstret så man skulle kunna öppna utan att en katt smet ut, och även byggt kisarnas "mysplatser". Sen var det bara att inreda..

Lotta och Sabina städar och röjer undan en del.

Sabina gav sig på fönstret... lite svårare än vad vi trodde, grabbarna fick ta över!

Det färdiga fönstret , visst blev det mysigt!

Nu är det lite smått kvar, bla lite färg, kanske ngn planka till men det får inte bli för svårt att städa. Fyra bäddar och lite att busa på längst ner..

Vill även tacka alla som skänkt bäddar, filtar, klösträd, matskålar och mycket mer till oss så vi kunde göra detta möjligt! Men vi är inte klara än, det finns mer att bygga så har ni fler filtar och annat att skänka så tveka inte att mejla mig på malin@raddakatten.se

Trotsade regn och vind!

Ännu en kväll har vi tillbringat utanför malmö, bland de sjuka kisarna i hopp om att någon ska hamna i fällan. Tiden för några av kisarna börjar ta slut, de är riktigt sjuka och behöver veterinärvård snabbt! Tyvärr gjorde vädret att vi inte fick in så många, men de var runt fällan och oss hela tiden men enbart en katt hamnade bakom den stängda gallerdörren.

Vi hade en veterinär med oss som på plats tog blodprov på kisen och undersökte den ordentligt när den var nersövd. Även denna kise var smittad med fiv, och svårt nermagrad.

Efter ett tungt beslut lät vi även denna kille somna in .. det gör lika ont varje gång.

Imorgon är det dags igen, nya försök att fånga in de sjuka kisarna. Vi är laddade till max, vi ska lyckas...

Sorgliga dagar!

Efter många timmars kämpande hade vi lyckats fånga in ytterligare fyra stycken kisar som missnöjt tittade på oss genom transportburarna. Önskar att de kunde förstå varför vi gjorde detta, att vi försöker rädda deras liv från en plågsam död.

Morgonen efter tog vi dem till veterinären för nya blodprov och denna gången så var det mer positivt besked när veterinären ringde. Två av katterna gick att rädda, deras blodprov var negativt men de hade en svår kattsnuva så det blev att hämta antibiotika på apoteket. De andra tisarna fick somna in efter att deras små kroppar knappt orkade längre, sjukdomen hade under en längre tid försämrat deras immunförsvar så mycket, och med alla infektioner i kroppen var det inte mycket att göra.

En förvildad katt med utvecklat FIV är svår att rädda eftersom de måste leva isolerat från andra katter, och de får aldrig gå ut igen. Varför det är så är för att katterna bla smittar genom slagsmål och saliv, och risken att de hamnar i slagsmål är stor.

Imorgon ska vi dit igen och försöka fånga in fler katter. En veterinär ska följa med oss ut så vi på plats kan försöka arbeta oss igenom detta problem. Stressen med att låta dem åka i bilen fram och tillbaka undviker vi imorgon, allt för att göra det bästa för kisarna.

Vill du skänka en slant till projektet är vi tacksamma, detta kommer kosta föreningen väldigt mycket pengar och vi kommer inte sluta förrän kattkolonin är borta. Vi har en insamling på vår hemsida, gå gärna in och läs om den.

http://www.raddakatten.se/insamlingny.html

Håll tummarna att det blir fler positiva besked för oss och katterna imorgon!

Årets första loppis blev lyckad!

Nu har loppisen dragit igång och vår första söndag på drottningtorget gick suveränt bra! Det blev mycket pengar till katterna och vi blev av med mycket av våra gåvor som vi fått in.




... många som förbereder tidigt på morgonen...

Nu får vi hoppas att alla söndagar blir lika bra, kolla in på vår sida när vi har nästa loppis.. kanske kan du fynda något fint samtidigt som du hjälper katterna.





Mjau tills dess!

Vanvård på gård.

Tack vare en ny volontär fick vi reda på att det fanns sjuka katter på en tomt utanför Malmö. När vi kom dit var det katter överallt och mer än hälften av dem var väldigt sjuka. De kunde knappt se pga ögoninflammation som säkert suttit i ett tag, de rosslade och väste när de andades och vissa kunde inte äta ordentligt pga tandköttsinflammation. Misären var enorm och det fanns katter precis överallt, vart vi än tittade.

Efter att ha fångat in fyra stycken tog vi dem till veterinär där de bla tog blodprov och det visade positivt på FIV, även kallat kattaids. Katterna hade även kattsnuva, så deras tillstånd var inte bra alls. Veterinären lät dem somna in eftersom de gick inte att rädda, sjukdomen hade redan tagit deras små liv .. vi kom försent.

Nu kämpar vi ute på tomten med att få in fler som vi kan ta till veterinären och hoppas på att det finns en chans att rädda dem. Tyvärr har vi inte möjlighet att ta mer än fyra stycken per gång vi är där pga att vi ej har fler burar att sätta dem i. Känns tungt att bara ta några åt gången och lämna de andra kvar i kylan. Vill ta in dem allihopa direkt och ge dem värme och kärlek.

Det kommer bli ett långt projekt men katterna måste därifrån. Djurskyddsinspektören är inkopplad och skulle åka dit och besöka platsen och prata med damen som bor där.
Vill ni hjälpa till så har vi en insamling till dessa tisar, läs mer om det här!

Söndag är det dags igen, håll tummarna för oss att vi lyckas fånga in de mest sjuka tisarna.

Det är ont om tid!

Nu har det tagit lång tid igen sedan jag var här inne och skrev något. Känns som om tiden inte räcker till. De flesta av oss har både jobb och familj, vilket gör att man inte hinner med allt som man skulle vilja. Som jag och denna bloggen, den skulle jag vilja uppdatera nästan dagligen, men hur ska man hinna? Nytt jobb som tar sin tid, familjen när man kommer hem och sen en massa andra stödhem som behöver ens hjälp. Och inte minst, sina egna katter som man vill ge sin tid åt.

Det har hänt massor i föreningen, både massor av nya adoptionshem och nya volontärer. Ska verkligen försöka uppdatera bloggen mer ofta, med start från NU...

Önskar alla en bra dag..

Tass från oss!

Nu ska det byggas och fixas..

Äntligen har vi hittat en bonde som har en stor stallbyggnad över där hon låter katter finna hem och kan leva i det fria. Där får de tillsyn, mat och kärlek dagligen, samtidigt som de kan springa ut och in som de själv vill. Närmsta väg ser man inte, så katterna har endast skog runt omkring sig.

Det vi i föreningen nu vill hjälpa bonden med är att fixa till det i den delen av stallet där katterna håller till. Vi vill ge katterna ännu flera sovplatser, en lekhörna med stort träd, fler varma och gosiga filtar som vi lägger i boxarna som vi snickrat ihop. Med andra ord vill vi inreda sadelkammaren till ett mat och sovrum, det är här det ska mysas och ätas gott!

Till detta behöver vi mer material som filtar, dynor, frigolitsplitt, trälådor eller annat i trä, gamla trasmattor, gamla klösbrädor, matskålar mm. Har du sådant över så tveka inte att ta kontakt med mig via mail, malin@raddakatten.se . Allt som går att använda vill vi ha!

Det går även bra att hjälpa till på annat sätt, att snickra ihopa ngt till oss eller hjälpa oss att köra sakerna till gården. Hör av dig, vi vill ha din hjälp!


Grålle, en fd hemlös kise

Tass från oss

Tassen hälsar !

Här kommer en hälsning från Tassen, en av katterna från kolonin där vi har vårt TNR projekt.

Han var väldigt sjuk när han fångades in med ett stort sår kring halsen där det tydligen hade suttit ett för litet halsband. Ögonen såg man knappt av all svullnad som uppstått efter en ögoninflammation. Vi trodde ett tag att han aldrig skulle kunna se normalt igen, så illa var det.



Så här liten och rädd var Tassen när han kom in...



Här ser man hur illa hans ögon var...

Tack vare att stödhemmet Inger och hennes katter öppnade sitt hem för Tassen så kunde han få vila ut i lugn och ro samt även få återhämta sig efter livet på kolonin.

Återhämtningen för Tassen tog lång tid men för varje dag som gick blev han bättre och bättre. Att Tassen hade svårt att lita på männisor gjorde det inte mycket lättare, men han måste ha förstått att Inger bara ville väl eftersom hon kunde behandla honom utan problem. Men det var enbart hon som kunde det, ingen annan.

Att lita på människor är svårt för Tassen, han undviker gärna nytt folk men Inger accepterade han direkt. Hennes andra katter och deras hund har nu blivit Tassens bästa vänner, och de delar allt, mat som sovplats.

Se dessa underbara bilder, detta är Tassens nya liv. Han älskar att gå ut på tomten och lufta sig, men han lämnar inte området utan stannar innanför grindarna.




Tassen myser i köket med den äldre damen i huset.. =)



Tassen med sin bästa vän Dixan

Kram från Tassen

En jobbig start på året.

Utanför Nybro finns ett katthem vid namn Katthemmet Kompis. Sedan vår start har vi hjälpt och följt varandras bloggar, gett tips och råd till webbshoppar och annat. Nu idag brann detta katthemmet ner, de lyckades rädda en hel del katter men all mat, alla bäddar, all interiör är totalförstörd.

Jag blev så ledsen när jag ikväll fick ett sms om detta, tanken finns hos dem som jobbat så hårt för att hjälpa de stackars övergivna katterna och klart går även tankarna till katterna som förlorat sitt hem och de som tyvärr inte överlevde. Kan inte tänka mig in i den situationen som dessa volontärer nu befinner sig i och jag önskade nu att man bodde närmare så man själv hade kunnat åka dit och hjälpa till.

Själv kommer jag sätta in en slant till dem så de kan komma ikapp med mat och annat, och kanske kan även du hjälpa till ? Gå in på deras sida och läs mer om hur du kan hjälpa Katthemmet Kompis ; www.katthemmetkompis.blogg.se