Delton uppe och Elton nere.
Malins historia:
Jag åkte till Flyttmäster här om dagen för ett privat ärende. När jag kom fram var det första jag fick syn på två små hårbollar intill huset bredvid Entrén. Ingen av personalen visste vart kattungarna hade kommit ifrån, bara att dom hade suttit där sedan morgonen.
Båda två var väldigt svaga. När jag böjde mig fram för att lyfta upp den ena var allt han kunde åstadkomma ett litet kliv för att sen falla till marken igen. Jag åkte direkt för att hämta nödkittet: Mat och bur.
Elton och Delton, som dom idag heter, kördes raka vägen till Veterinären för undersökning. Det förekom inga protester när jag lutsade in dom i kattburen, och väl inne åt dom med stor aptit upp maten jag lämnat där.
Efter två dagar fick dom lämna Väterinären med diagnos: kraftig Kattsnuva. Vilket var en stor lättnad, nu visste vi att dom skulle bli bättre!
Jag plockade ut medicin på apoteket och körde vidare till en av våra volentärer som skulle passa dom över natten, för att sen lämna vidare dom till sitt akuthem. På plats tvättade vi deras ögon och fötter, gav dom mat och medicin och bäddade iordning i badrummet. Nu skulle allt bli bra...
Sabinas historia:
När Malin hade lämnat katterna och åkt hem satte jag mig i badrummet som sällskap. Elton, som var piggast och friskast, satt i ett hörn och tvättade magen noga och länge, Delton låg bara på sin filt och sov. Jag klappade dom och gav dom mat och åkte vidare till jobb.
När jag kom hem den kvällen och öppnade dörren var allt jag kunde se en hög av päls som sussade sött. Det var svårt att se vilka svansar och ben som tillhörde vem men skönt att se att syskonkärleken fanns där. Jag tvättade av ögonen på båda och släckte för natten...
Dagen efter skulle dom båda flyttas till mina vänner som skulle agera akuthem. När vi kom fram och hade spärrat av köket och lagt ut alla filtar och fyllt alla skålar så öppnade vi buren. Elton var först fram. Nosade och såg redan mycket piggare ut. Strax efter kom Delton vaggandes och lite ostadig på benen.
Det var skönt att se att dom trivdes direkt. Elton gjorde efter bara fem minuter en attack mot handduken på golvet och rullade runt som om det inte fanns någon morgondag! Han bet och klöste för att sen plötsligt studsa upp på tårna med ryggen krökt som en ostbåge beredd för nästa attack!
Delton tog det hela med lite mer eftertanke, han kollade in läget, försäkrade sig om vart maten fanns och klättrade sen upp på den öppna kattburen för en bredare sikt över rummet.
Elton och Delton blir för varje dag bättre. Att brottas i täcket på golvet i köket är en viktig del av vardagen precis som andra små rutiner: Sova i en hög, äta tills man storknar och jaga hårsnodden som Elton vunnit i en strid mot Matte Frida.
Förhoppningsvis hittar vi snart ett bra permanent hem till Delton och Elton, där dom kan växa upp och få precis allt det som en liten katt behöver, för att må som en liten katt förtjänar: Kärlek.
Jag åkte till Flyttmäster här om dagen för ett privat ärende. När jag kom fram var det första jag fick syn på två små hårbollar intill huset bredvid Entrén. Ingen av personalen visste vart kattungarna hade kommit ifrån, bara att dom hade suttit där sedan morgonen.
Båda två var väldigt svaga. När jag böjde mig fram för att lyfta upp den ena var allt han kunde åstadkomma ett litet kliv för att sen falla till marken igen. Jag åkte direkt för att hämta nödkittet: Mat och bur.
Elton och Delton, som dom idag heter, kördes raka vägen till Veterinären för undersökning. Det förekom inga protester när jag lutsade in dom i kattburen, och väl inne åt dom med stor aptit upp maten jag lämnat där.
Efter två dagar fick dom lämna Väterinären med diagnos: kraftig Kattsnuva. Vilket var en stor lättnad, nu visste vi att dom skulle bli bättre!
Jag plockade ut medicin på apoteket och körde vidare till en av våra volentärer som skulle passa dom över natten, för att sen lämna vidare dom till sitt akuthem. På plats tvättade vi deras ögon och fötter, gav dom mat och medicin och bäddade iordning i badrummet. Nu skulle allt bli bra...
Sabinas historia:
När Malin hade lämnat katterna och åkt hem satte jag mig i badrummet som sällskap. Elton, som var piggast och friskast, satt i ett hörn och tvättade magen noga och länge, Delton låg bara på sin filt och sov. Jag klappade dom och gav dom mat och åkte vidare till jobb.
När jag kom hem den kvällen och öppnade dörren var allt jag kunde se en hög av päls som sussade sött. Det var svårt att se vilka svansar och ben som tillhörde vem men skönt att se att syskonkärleken fanns där. Jag tvättade av ögonen på båda och släckte för natten...
Dagen efter skulle dom båda flyttas till mina vänner som skulle agera akuthem. När vi kom fram och hade spärrat av köket och lagt ut alla filtar och fyllt alla skålar så öppnade vi buren. Elton var först fram. Nosade och såg redan mycket piggare ut. Strax efter kom Delton vaggandes och lite ostadig på benen.
Det var skönt att se att dom trivdes direkt. Elton gjorde efter bara fem minuter en attack mot handduken på golvet och rullade runt som om det inte fanns någon morgondag! Han bet och klöste för att sen plötsligt studsa upp på tårna med ryggen krökt som en ostbåge beredd för nästa attack!
Delton tog det hela med lite mer eftertanke, han kollade in läget, försäkrade sig om vart maten fanns och klättrade sen upp på den öppna kattburen för en bredare sikt över rummet.
Elton och Delton blir för varje dag bättre. Att brottas i täcket på golvet i köket är en viktig del av vardagen precis som andra små rutiner: Sova i en hög, äta tills man storknar och jaga hårsnodden som Elton vunnit i en strid mot Matte Frida.
Förhoppningsvis hittar vi snart ett bra permanent hem till Delton och Elton, där dom kan växa upp och få precis allt det som en liten katt behöver, för att må som en liten katt förtjänar: Kärlek.
2 kommentarer:
Ni värmer ens hjärtat med allt det ni gör för dessa underbara katter! Ni är bara så fantastiska, verkligen HJÄLTAR, de finaste av människor.
Är det inte knepigt hur ofta detta händer en, att man bara råkar trilla på katter i så stort behov av hjälp??
Vilken tur för dessa små som nu får den chans i livet som förvägrats dem p g a andra människors dumhet. Underbart!
Skicka en kommentar