Kattpassning

I helgen som varit fick jag vara kattpassare till 2 av föreningens katter. Stödhemmet skulle åka bort och eftersom katterna har upplevt sådant trauma så ville vi inte flytta dem, utan jag gick dit och höll dem sällskap.

Pelle-Lina och Smulans matte tog sitt liv innan julafton, och då fick syskonparet tillsammans med 7 andra katter komma till ett tillfälligt boende där det även fanns andra katter och även hundar, som tyvärr skällde dygnet om. Detta hjälpte inte direkt katterna, utan de slöt sig mer och mer. Efter någon vecka i stödhemmet visade de en helt annan sida, och de myser nu gott med sitt stödhem i soffan och i sängen.

Men när jag kom var det inte samma välkomnande. Satt de i fönstret fick jag klappa dem snabbt innan de sprang under soffan..*suck*. Men efter att ha legat på golvet och pratat med dem i timmar och lekt med deras leksaker så fick jag belöning sista kvällen. Pelle-Lina kom fram och började kela!! Jag blev så paff & rädd eftersom hon sprang emot mig så jag trodde först hon skulle attakera, men nä.. hon kom fram och puffade med sin blöta lilla nos! Sådan underbar känsla det var!! Smulan var tveksam, hon gick fram och tillbaka och hon ville såååå mycket men kom inte ända fram utan gick tillbaka till leksaken!

Skyggisar är underbara katter, man hittar sådan personlighet hos dem när de väl börjar lita på oss människor! Jag blir lika glad varje gång jag tränger igenom deras osäkerhet.. och jag log resten av kvällen!

.. nu är det slutkelat, men sträcker ut mig under soffan istället.. Kram Pelle-Lina