Förra veckan tog stödmatte mig till veterinären, där blev jag kastrerad, vaccinerad, id-märkt och fick min spruta mot min sjukdom, Eosinofila Granulom Komplex. Det gjorde faktiskt inte ont för jag sov, men innan de sövde mig var jag inte glad. Stödmatte vet att jag inte tycker om transportburar, och ännu mindre att åka från mitt trygga hem, jag blir så nervös och ängslig. Så jag var rätt arg på henne, hade jag kunnat skulle hon fått en hälsning från min ena klo!
När jag vaknade trodde jag det värsta hänt, att de bara lämnat mig här. Men när en dam, som jag aldrig tidigare träffat, hämtade mig och bar in mig i ett annat rum så hörde jag stödmatte och jag blev så lättad. Jag försökte prata med henne och jag märkte på min stödis att även hon blev glad att se mig, hon log som hon brukar göra när jag pratar med henne.
Väl hemma sniffade jag på allt och kunde konstatera att allt var kvar som jag lämnade det.. eller som VI lämnade det. Matte hade t.om bäddat om och gjort det mysigt för min hemkomst, men jag ville inte mysa in mig i det utan skulle lägga mig under sängern. Jag var faktiskt fortfarande arg på stödmatte!
Idag mår jag bra, veterinären hade visst sagt att vi skött min sjukdom väl och att jag nu kommer få mindre utslag på kroppen .. yeay!
Tack alla för er insamling till mina sprutor, de har fått mig att bli den vackra dam jag är idag!
Mjau på er..
Salina
2 kommentarer:
Åh, så underbar hon är Salina, du ska se att hon kommer att bli mer tillgiven efter detta. När hon slutat sura vill säga... Nu är underbara som öppnat ert hem för denna donnan!
Malin, jag har av misstag lyckats ta bort din presentation SORRY!!!
Kan du skriva en ny...? Kram, nu ska jag iväg och hämta, vad jag hoppas är våra julkort! Spännande!
Hej!
Min katta har samma sjukdom som katten här. Min lilla stackare får tabletter varje dag. Vet du vad som är bäst, sprutor eller tabletter? Vet du om symptomen har avtagit för kissen du skriver om?
MVH Theres
Skicka en kommentar